Moment 22..

Moment 22, Måndag hela veckan.. Kalla det vad ni vill, men det är exakt så jag ser på hela den här soppan vars bästföre-datum var aktuellt för evigheter sedan. Jag har varit väldigt inaktiv på bloggen under en längre tid nu, främst för att ens energi helt enkelt sugs ur en gång på gång. Som ni säkerligen vet vid det här laget så är det snart två år sedan allting drog igång och det har ju längs vägens gång blivit förhinder och framflyttade datum flertalet gånger, hur vidare det beror på inkompetens låter jag er själva avgöra.

Jag var faktiskt beredd att ta en fällande dom idag, oavsett om jag anser mig vara oskyldig, bara för att få kunna gå vidare med vad man en gång kallade ett liv. De senaste två åren vill jag nämligen inte kalla ett liv, snarare att man levt i en bubbla, eller i vakuum.. Visst, två år är väl ingen evighet kanske ni kan tycka, men att gå och mala såna här saker på daglig basis gör det till en evighet för en annan.

Tills för några dagar sedan visste jag inte ens att man kunde göra på det här sättet överhuvudtaget i vårt rättsväsende. Jag tycker ärligt talat att det känns helt absurt, det är väl ungefär som om den åtalade skulle få göra om rättegången (dvs. samma rättegång på samma instans) bara för att han eller hon inte tyckte det gick bra? I mina ögon så bör väl en åklagare kunna bedöma hur vidare något är rimligt eller inte, och det här med att åklagaren inte skulle haft tillräckligt med tid för att förbereda sig smakar som sur mjölk med tanke på att denne haft två år på sig medans vi själva fick 20 (om jag minns rätt) dagar på oss att komma med yttranden efter det att man fått ta del av förundersökningen.

Nu har ju Rickardsson under dagen målats upp som någon slags fildelar-riddare, men så tror jag inte att jag skulle vilja beskriva han. Han har gjort sitt jobb, även om han valde att inte ta betalt för att göra det, och det är att ta reda på fakta. Motparten lade uppenbarligen inte lika stor vikt i att ta reda på fakta, utan har istället som jag påpekat under förhör - spekulerat i vad som kan ha skett.

Jag vill skänka André Rickardsson ett otroligt stort tack eftersom hans fantastiska expertis hjälpte oss på traven med vissa frågor, frågor som antagligen inte hade tagits upp överhuvudtaget utan hans närvaro.

Det här som tidningarna plockar fram, att jag tog tillbaka mitt tidigare erkännande för att jag var skärrad må så vara, men det var också bara en del av anledningen. Den främsta anledningen berodde på att någon tryckte upp en skärmdump i ansiktet på mig och frågade om det var jag, varpå jag svarade: Ja det skulle det nog kunna vara, eftersom det alias/smeknamn som står på pappret är det jag brukade använda mig av på nätet. En annan faktor som jag också anser viktigare än att jag var skärrad, är att vi i hemmet hade använt en router och haft både våra egna datorer och bekantas inkopplade via, inget konstigt med det. Dock inget jag själv har reflekterat så mycket över förens för en kortare tid sedan då man faktiskt själv blev påminnd om att så var fallet. Så är det ju, VEM som utför en handling bakom en router bör väl vara av högsta grad avgörande, på samma sätt som en fortkörare måste kunna matchas med det fotografi som tas av en hastighetskamera. Jag tror inte att någon av er där ute skulle vilja betala någon annans böter för att ni hade lånat ut er dator, eller bil.

Jag är så fruktansvärt less på det här, att försöka sköta livet och arbete när man ständigt måste leva parallellt med det här under så lång tid! Vi får se vad dom ska hitta på vid nästa förhandling..

Stort tack till alla er som stödjer mig på alla tänkbara sätt, jag skulle aldrig orka med vardagen utan er!